Till minne av Dante

Tänk, när vi märkte hur liten du var när du och dina syskon kom hem efter kejsarsnittet. Ynka 68 g vägde du och vi blev oroliga över att du inte skulle klara dig. Då visste vi inte vilken liten kämpe det fanns i dig. Vilken livsvilja, vilken kraft i en så liten krabat som du var! Jag minns hur hårt du höll i mamma Bozzas spenar när dina syskon försökte lyfta bort dig underifrån. När de till slut lyckades, skrek du högt, fäktades och kämpade för att få tillbaks din matplats. Sådana gånger brukade jag ta upp dig och försöka stödmata men du var envis, ville ha mat från mamma istället och skrek ännu högre. Så högt att mamma Bozza for upp, varpå alla dina syskon tappade sina spenar och du fick tillbaks din.

När du blev lite större blev du otroligt charmig, gosig och pratglad. Vi behövde bara titta på dig och du började spinna. Likaså behövde vi bara möta din blick och du pratade med oss. Du älskade att ligga i våra knän och gosa, spinna, prata och sova. Jag glömmer aldrig när du tog hela lektunneln och drog iväg med när du var fyra veckor gammal och så liten... Hur den hängde och slängde efter dig medan du sprang i full fart. Du gjorde om samma sak om och om igen och dina syskon såg på och häpnade medan vi skrattade.

Du höll mycket ihop med din fina systrar Delizia och Dakiri. Ni sov ofta tillsammans, busade och hade kul och du var alltid först på maten tillsammans med dina större bröder.

På slutet hos oss, trivdes du bäst i Kenneths knä. Så fort han slog sig ner i soffan, trängdes du där med dina bröder, vår "lilleman" som aldrig hann bli stor. När du hade flyttat till din nya familj så flyttade också den charmigaste lilla kattunge som någonsin bott här.

Så tragiskt att du inte fick leva längre trots din otroliga livskraft, lilla Dante. Att du inte ens hann bli 6 månader innan du hamnade under en bil.

Ditt minne kommer alltid att leva kvar. Hur skulle vi kunna glömma dig?

Hane

S*Spinnsibbs Dante Zjivagnovitj

SIB ny 24, svartgolden spotted

Stamtavla